När det vankas finfrämmande som på pressfrukoster så måste man ju faktiskt anstränga sig och typ, klä sig vettigt och sminka sig. Vilket kan vara rätt upplyftande för någon som helst skulle kränga på sig mysbyxor när hon bara ska till kontoret. Men att faktiskt tänka igenom sin outfit är riktigt kul ibland!
Idag rastade jag den nya koftan från, hör och häpna, Kapp Ahl! Det ska till att hitta guldkorn ibland. I löv it! Lite klockad och med fin krage, syns lite dåligt här, men det har en väldigt elegant och kvinnlig silhuett, vilket jag gillar. Så jag känner mig fin och nöjd idag.
Pressfrukostarna duggar tätt just nu, mycket nyheter som ska ut! Imorse var det dags för Sverigelansering av Michael Kors klockkollektion på NK. Väldigt lyckad event, förutom att jag råkade förgifta Modettes Eleonore Nygårds. Blueberry ska ha på moppo för att de lovade att mackorna var nötfria. Jag mailade henne för att kolla om hon fortfarande var vid liv och om hon inte har ett supermart autosvar så andas hon fortfarande. Skönt.
Jag läser roliga och intelligenta inlägg hos andra bloggare och tänker, “jag skrev ju också sådär en gång i tiden”. Roligt och kvickt. Jag undrar vad som hände.
Och vet ni vad det är. Stressen har kommit ikapp bloggandet. Att sitta och fundera på vad man ska skriva, formulera sig vettigt och kanske vara lite rolig på kuppen tar tid. Och tankeverksamhet. Så av samma anledning som jag tar bilen till jobbet fast det inte är långt alls så speedbloggar jag. Spara tid. Snabbt in, snabbt ut.
Men vad ska jag ha denna extra tid till? Att gå och lägga mig kvart över nio som jag gjort majoriteten av kvällarna på sistone? Den här tiden som blir över, kan jag inte lägga den i en liten ask och trycka på paus en stund?
Jag är en vän av ordning. Och just nu är detta mitt vardagsrum. Behöver jag tillägga att jag inte trivs där.
Blocket-historien fortsätter. Jag fick precis ett mail från en tjej som frågade om jag sålde mattan på bilden, något jag inte ens lagt upp i annonsen. Men what the heck, visst gör jag det! Jag ska ju ändå köpa ny! :)
Nu har jag blivit av med alla möbler förutom den lilla bokhyllan, den tog en vända till Vällingby och vände, då tjejen insåg att det inte var rätt färg. Oh well. Nu får den bo i källaren en stund.
In other news, så håller jag på och sätter ihop tv-bänken från Jysk. Det är snäppet närmare helvetet än IKEA. Till att börja med hade de gömt ritningen mitt bland alla delar. Bara en sån sak gör att man undrar vad de sysslar med. Sedan ser alla skruvar likadana ut på bilderna så det är bara att prova sig fram. Ugh, jag får huvudvärk. Mamma, kan du ringa så jag får en paus?
Jag gillar OS i Kina. Då slipper jag plågas med cirkusen hela tv-kvällarna utan får en härlig cram session under en timme och sedan tar ursköna Rickard Olsson och hans gäster över. OS i min smak.
Jag har ju varit otroligt dålig på att visa mina inköp från New York, så jag får väl ta det lite pö om pö. Denna top från Calvin Klein hittade jag på en outlet i Oregon, Woodburn. Gick loss på ca 250 pix. Inte alls fel. Väskan är Prada och byxorna från H&M.
Nu har Rexbo flyttat hem till mig! Ibland har man tur. Jag skulle precis till att åka på IKEA och köpa bokhyllan, nypris 295:- då jag snubblade över en tjej som sålde en exakt likadan på Blocket, färdigmonterad och klar, för 120 pix! Pang bom och jag slog till! Once again, löööv Blocket.
Tjejen som hade hyllan hade världens häftigaste lägenhet. Ett virrvarr av svart/vita grafiska mönster, gamla ramar med coola bilder på väggen, rokoko-möbler, gamla skivspelare, radioapparater och en gammal skrivmaskin som stod på golvet. Och en porr-röd schäslong. Allt med en medveten och ändå modern twist. Jag ville så gärna fota men fegade ur. Men hon fick sin dos av beröm för veckan. Och jag fick en väl behövd dos av inspiration.
Vad jag gör idag? Hatar min dator och Adobe CS3 med hela min varelse. Och stressar sönder. Bara så ni vet.
Ellen DeGeneres och Portia De Rossi gifte sig igår i Los Angeles och de är så vackra och ser så lyckliga ut! De offentliggjorde sin förlovning efter att det blivit lagligt för homosexuella att gifta sig i Kalifornien tidigare i år och nu har de alltså gjort slag i saken. Grattis till de lyckliga tu! :)
Sängbordet är nu sålt och avhämtat och jag har intressenter på de tre andra möblerna med. I lööv Blocket!
Jag har precis intagit den dyraste lunchen någonsin. 115 pix för Boef Bourgninoninon (eller nått sånt) på Modecentret. Och jag fick äta med pinnar för att plastgafflarna var slut. Bara för att liksom.
Kikade på nyheterna på EM och hittade de här fina löparna i filt för 89 kronor styck. En svart sådan skulle nog göra sig utmärkt på mina tilltänkta vita soffbord.
Det är otroligt hur mycket man kan ändra uppfattning om en film vid en andra titt. Härom veckan såg jag en film som jag tyckte var helt okej första gången, men den här gången älskade jag den, den kröp verkligen under skinnet på mig. 21 grams från 2003 med Naomi Watts och Sean Penn i huvudrollerna. “How much is 21 grams..?”
Igår harde jag en liknande upplevelse med Elizabethtown, en film som jag verkligen inte alls gillade första gången jag såg den. Jag älskade inte den nu heller, men jag gillade den. Den var bra mycket bättre än första gången jag såg den. Jag vill vara Kirsten Dunst karaktär i den här filmen. Hon är så rolig, lättsam och originell. Mutera mig, tack?
Idag jobbar jag. Sitter på modecentret och vaktar smycken. För sälja kommer jag nog inte göra mycket av. Det är sista dagen och de flesta har nog redan avklarat sitt besök här. Ikväll kommer en tjej förbi och ska kika på tv-bänken, förhoppningsvis köper hon den och då ska jag börja blankmåla den nya. Busy bee!
Jag hade aldrig varit på sommarbio förut och jag har verkligen missed out! Supermysigt att sitta där på filten, småprata (som man faktiskt får även under filmen), dricka lite vin ur 7/11-muggar och bara mysa.
Filmen var dock sådär. Jag vill inte häda men detta var en väldigt konstig film. Om en väldigt brydd ung man. Och man blev kära väldigt fort. Och i slutändan var det en helt annan person som snodde rampljuset från Jimmy Dean. Men jaja. 50-talstemat föll mig verkligen i smaken med gamla bilar och Elvis ur högtalarna och vissa hade verkligen ansträngt sig med vippkjolar och brylcremen.
Kvällens bästa var dock när Lisa skickade arrangören på det otroligt störiga gänget bredvid oss som skrek “Men vad ska jag gööööööra Jimmy” i två timmar. Så de blev förvisade. Ha.
Det kanske inte är jättekonstigt att jag känner mig rätt seg idag, och vad passar då bättre än att slappa på en filt i Tantolunden framför “Ung Rebell“? Stockholms Filmfestival kör sommarbio iår igen och ikväll ska jag dit med Jonas och sträcka ut mig, äta lite gott och se film. Nästan som drive-in och då måste man ju se en gammal svart/vit film. Nu hoppas vi bara på uppehåll.
Guldknappen igår på Cirkus blev ett riktigt bra kalas! Om man bortser från att sminket rann för att det var så förbannat varmt. Champagnen flödade, Madde var skitsnygg i håret och jag och kollegorna provade coola glasögon i Safilos monter.
Jag har tidigare erkänt att jag aldrig förstått mig på Odd Mollys storhet, men dessa söta 50-talsvippiga kreationer skulle gärna få bo i min garderob.
I övrigt hade Carolina Gynning snyggaste håret (människan är sjukt snygg i verkligheten!), “Babbsan” hade coolaste kostymen, jag blev lite förvånad över att Cia Jansson och Daniel Lindström satt bakom mig under showen långt uppe på läktaren och inte gräddhyllan på parkett, Ebbas Balenciagaklänning var kvällens färgklick och Camilla Thulin är min stilidol. Och mannen som jag utsett till min blivande make visade sig vara gay. Go figures. Tillräckligt mycket skvaller Monkis? ;)
På mig hade jag spetstopp och vippkjol från Lindex, skor från Steve Madden och second hand-väska.
Andra bloggar om guldknappen, odd molly
Hemkommen från Guldknappen. All gratisdricka gör en lite smådragen faktiskt. Butikstjejerna (som fortfarande inte passerat 25) drog vidare till Berns (”eller något annat som är gratis”) medan jag skuttade på bussen hem. Gammstöket behöver sova. Det där partyanimalet som Elin skulle locka fram i mig, säg mig, var det? Jag sakna partyanimal.
PS. Odd Molly vann Guldknappen. Jag har aldrig förstått mig på Odd Molly. Förlåt mig fader, ty jag har syndat.
Kommit hem från ännu en hektisk dag den här modeveckan. Man känner verkligen att man lever! Nu ska jag försöka mig på en quick cat nap och sedan svida om inför Guldknappen ikväll. Klädångest? Lite kanske.
-
dela med dig
personligt
mode & skönhet
Inredning & Pyssel
-
| |
|
 |
 |